Cizzii

Asså jag märker hur Montana verkligen börjar bli surare och surare. Men inte ridlärarna.
Han verkligen försöker och sparka en och typ försöker tränga in en. Ibland så försöker han till och med slita sig. Man verkligen ser hur han försöker att han försöker resa sig. Vill inte veta hur det skulle se ut om han inte satt fast.
Det gör ont i mig att se honom så. Lida på det sättet. Han förstår ju inte.

Idag sparkade han mig för första gången, på riktigt. Det första gången riktigt ordentligt.
Jag har blivit sparkad på det sättet för ut. Men då har det liksom inte riktigt gjort ont på samma sätt.
Har fått en lårkaka och den blir bara större och större. Det gör jätte ont. HELA tiden.
Det är som att den här gången känns det som om jag känner hans smärta.
Jag är inte rädd för honom, men när jag ser honom så känner jag gråten i halsen.
Han skänns så missförståd?
Han mår verkligen inte bra av att stå där i spiltan.

Jag fattar om några tycker att det här är skit töntigt och jätte patetiskt. Men då får ni tycka det!
Men håll det för er själva då.

Jag vet, jag har tjatat om att jag vill han ska få flytta till box.
Men nu börjar det bli allvar.



Vad ska vi göra för att folk ska börja lyssna på oss?



Men en bra sak är väl att de spilttränade Omega idag. Gick väl gansks bra. Camaro blev stört kär! Och han saknade sitt underbara (brunstiga) sto. :)

/Cicci